srgbaconmcfrancis

Vi måste i fred samla vad vi behöver i krig. Sverige nedrustar sin militär samtidigt som Ryssland rustar upp sin. Detta i sig är inte så faligt men om man tittar på de omkringliggande faktorerna så ser det sämre ut.

Att Ryssland rustar upp sin arme är ingen nyhet. Samtidigt avskaffar Sverige värnplikten, ett system att som utvecklats för att träna Sveriges manliga och frivilliga kvinnliga befolkning till krig. Men det är inte det enda Värnplikten gjorde, det var ett sätt att mäta folkhälsan och ett sett att lära folk att klara sig själva. Samtidigt så är det en ekonomisk kris i världen vilket betyder att man måste göra nedskärningar. Men det är efter ekonomiska kriser som en del av de stora krig som har funnits i världen har börjat. Nazistpartiet hade kanske inte kommit till makten i Tyskland under 30 talet om det inte var för den ekonomiska kris som då existerade och deras steg till makten ledde till att andra världskriget började.

Vissa anser att Rysslands upprustning bara är en reaktion på USAs upprustning de senaste åren. Detta är mycket troligt då de är gamla fiender och det är en naturlig reaktion. Samtidigt så får man inte glömma att vi är i stark allians med de andra nordiska länderna och de är med i NATO vilket kommer att stödja USA i ett krig mot Ryssland. Vilket betyder att Sverige har en stor chans att vi blir indragna i ett krig vare sig vi vill eller inte. Då det lätt blir en kedje reaktion liknande den under första världskriget. Då hela Europa hamnade i krig tack vara att Österrike/Ungern invaderade Serbien vilka skyddades av Ryssland samtidigt som Tyskland drogs in som allierad. Deras attackplan mot Ryssland innebor att man anföll Frankrike vilka var allierade med England. Och helt plötsligt var hela Europa i krig. Detta kanske kan ske på en mindre skala om Ryssland och USA skulle hamna i krig vilket då skulle leda till att vi blev indragna. Med andra ord, det finns alltid en risk att vi hamnar i krig så varför inte förbereda sig. Som Sun Tzu sa i The Art Of War, Segrande Krigare (och nationer) vinner innan de går ut i krig, Förlorande går ut i krig och försöker sedan vinna.

 

I Metro 2033 så är historien ganska klar och skulle antagligen bara bli hundra sidor lång, om det inte vore för alla sidospår som Artiom kommer in på. Vare sig det är nazister, kannibaler eller övernaturliga fenomen. Men samtidigt är det de som stärker honom och gör honom så mycket starkare och vilket i slutet av boken gör att han kan rädda eller fördöma hela metron.

 

De ”svarta” en typ av ”monster” som har anfaller Artioms hem station som är skurken i hela boken och fienden som han försöker besegra men samtidigt så är det alla ”onda” på vägen som är fienden under bokens gång. Då Artiom är på väg till Polis, blir han tillfångatagen av Nazister men då blir han av en ren slump räddad av en Kommunistisk Frihets brigad. Detta är bara ett exempel på alla de trubbel som Artiom hamnar i under sitt äventyr. Alla hinder och problem är genomtänkta och är skrivna på ett sådant sätt att de ger än en tankeställare om vad som är rätt och fel samt om vår civilisation verkligen är så bra.  Detta är en fråga som kommer upp ganska ofta om man läser fantasy och science fiction böcker och en fråga som jag ofta funderar på och ofta kritiserar men den här gången är den gjord på ett sådant snyggt sätt att den nästan blir värld att fundera på.  Speciellt samtidigt som det är stora demonstrationer i New York, Världsekonomins huvudstad.  Detta väcker ju frågan: är dagens samhälle hållbart? all information sprids via media som i sin tur styrs av de rika, är denna värld så ”perfekt”?

 

Dessa frågor är svåra och det finns inte riktigt något svar på frågorna samtidigt som de finns i boken och även fastän boken utspelar sig på ett så litet område så finns problemen kvar. De rika är rika och vägrar dela med sig, samtidigt finns det fattiga som är tvungna att sälja sina barn för att överleva. Allt detta i framtiden.  Artiom beslutar sig för att rädda Metron om inte bara för att rädda mänskligheten. Om inte bara för att det finns godhet kvar på vissa ställen i metron och man skickar några av de sista missilerna man har kvar mot ”de svarta”, men precis innan missilerna slår ner så får Artiom en vision, ”de svarta” har velat kommunicera med mänskligheten ända sedan den först träffade den. Då människorna har teknologiska kunskaper och ”de svarta” klarar av att leva på ytan. Då slår missilerna ner och dödar ”de svartas” bo.  Med andra ord så förintar mänskligheten kanske sin sista chans att etablera sig långvarigt på utsidan.

 

Det är alltså så att hans försök att rädda mänskligheten så kanske han fördömer den att för alltid leva under jord. Att Artiom trots sina goda åsikter och idéer misslyckas så brutalt är kanske det Författaren vill framföra. Att mänskligheten är på sin nuvarande bana dömd till att misslyckas trots sina goda åsikter och idéer. Med det vill jag avsluta detta blogginlägg.

Miljöerna i Metro 2033 är väldigt viktiga för handlingen och beskrivs väl. Men inte överdrivet. I vissa böcker så lägger man för mycket energi på miljöerna och i andra för lite. I denna bok lägger författaren lagom mycket energi på beskrivningarna. Han låter allting ske och ses från Artioms synvinkel samtidigt som han kommer med kommentarer från andra karaktärer. Samtidigt så har författaren antagligen åkt om kring bland Moskvas tunnelbanestationer för att få bra idéer både från myter och fakta. Han har även funderat på vad man skulle äta och kunna producera om man levde under jorden, man har svamp odlingar, svinfarmer och även höns på vissa stationer, samtidigt som det bland de fattigare områdena även äts råtta ganska flitigt. Man är beroende av fungerande vatten destillatorer för att få tag på rent vatten vilket är väldigt viktigt.

En annan intressant sak med miljöerna är det faktumet att nästan allt som fanns i metron från början har blivit taget, flyttat eller återanvänt minst en gång. Han har till och med kommit på ett ”nytt” yrke som är lite av Metrons hjältar, ”Stalkers”, det är folk som går upp på ytan för att leta efter saker av användning. Dessa men och kvinnor är de som har gjort det möjlig att överleva i Metron över huvud taget.

Författaren har även försökt få in lite paranormalt i boken genom att lägga till Ockultism, mystiska gångar, monster och ”magiska artefakter”. Exempel på detta är en person som jag har nämnt tidigare Khan, han anser sig vara den sista reinkarnationen av Djingis Khan, han ”kan” känna av metron och bedöma om det är farlig att resa vissa sträcker och delar under vissa tidpunkter, detta räddar deras liv en gång innan han lika hastigt som han dyker upp i texten försvinner. Han har lyckats bra med de övernaturliga fenomenen då de kan vara logiska men behöver inte vara det. Detta betyder att olika personer reagerar olika och alla har olika kommentarer. Vilket gör att det känns ungefär som dagens övernaturliga fenomen, då folk kan argumentera i timmar om huruvida det var ett ”spöke” eller bara drag som öppnade dörren.

Senare i boken beger sig Artiom ut ur metron på expeditioner först till Moskvas stora bibliotek och sedan till en annan station då han måste fly. Utsidan beskrivs som en farlig plats som innehåller många rikedomar men även dina värsta mardrömmar. Man har gjort en ganska så snygg omvändning från den klassiska fantasyn då skatter oftast finns i grottor, här är det tvärt om.

Med andra ord så är Miljöerna välskrivna och realistiska vilket är bra då de spelar en stor roll och bygger upp mycket av handlingen utan att dra ut på den för mycket, som till exempel Tolkiens verk.

Matrix är en film som kom på 1900 talet. Ändå så är den än idag realistisk. Visserligen så är det ”bara” tolv år sedan den kom men ändå så är den med dagens mått bra. Den är en postapokalyptisk science fiction med mycket action och coola scener. Samtidigt så är dess budskap djupt och seriöst. Filmen handlar om Neo, eller Thomas.A.Andersen som han heter. Han jobbar som programmerare på ett stort IT företag samtidigt som han lever ett dubbel liv som hacker. Han blir kontaktad av en mystisk man vid namn Morfeus. Det visar sig att hela den värld som Neo lever i egentligen är ett datorprogram, Matrix, skapat av robotar för att kunna hålla människorna som de använder som energikälla under kontroll. Morpheus tror att Neo är ”den utvalda” en person som sägs kunna kontrollera datorprogrammet och göra mänskligheten fri. Sedan är äventyret igång och vi får följa Neos utveckling när han sakta men säkert växer in i rollen som den utvalda. Detta är ett av de bästa exemplen på upplägget, ”en hjältes väg” som jag nämnde i det förra inlägget. Budskapet i filmen är: är denna värld vi lever i verklig? Och hur definierar man verkligheten? Likheten mellan denna bok och Metro 2033 är stor. Båda är postapokalyptiska och båda utspelar sig i en värld där människan har tappat kontrollen och blivit utrotningshotade. Jag har läst andra postapokalyptiska böcker med andra teman, bland annat en med namnet ”Dies the Fire”, vilken handlar om vad som händer när all elektronisk teknologi samt allt krut slutar att fungera. Till skillnad från den då teknologin har försvunnit så har den i Metro 2033 och Matrix gått för långt. I båda böckerna så har mänskligheten på något sätt orsakat sin egen undergång. Visserligen så är det i Metro 2033 inte robotar man slåss mot utan Mutanter och andra människor. Men fienden är inte alltid det viktiga. I båda historierna så utvecklas personerna mer när de möter vänner än fiender. Neo kommer inte till sin fulla ”kraft” fören han blir dödad. Men det är Neos möte med ”Oraklet” ett ”program” som vet allt och Artioms möte med ”Khan” den galne mannen som ändå är så logisk som de växer mest. Samtidigt så är det frågan om var gränsen för den mänskliga styrkan tar slut som driver historierna framåt. Varje dag är en kamp i båda berättelserna, fienderna är olika till utseende och beteende men samtidigt så är de lika av det faktum att huvudskurkarna inte är mänskliga. De må vara det till utseende men samtidigt så är de mycket farligare. Båda berättelserna är grymma och även om de är väldigt olika så är de väldigt lika. Båda kan ses som typiska actionfilmer eller djupa filosofiska tankeexempel på samma gång. Om Metro 2033 blir en film hoppas jag på att det blir ett samarbete mellan Hollywood och något ryskt filmbolag då Metro inte kommer att bli en bra film om den görs enbart av amerikaner samtidigt som ryssarna inte har tillgång till så bra effekter och duktiga skådespelare. Med dessa ord avslutar jag detta blogginlägg.

Karaktärerna i Metro 2033 är väldigt intressanta och välskrivna. De känns väldigt realistiska och väldigt få är oberörda av den värld som de lever i. Många har tappat det vi skulle kalla förståndet men samtidigt beskrivs de som relativt vanliga personer. Exempel på detta är Khan, en person han är galen men samtidigt så är han inte dum. Han har utvecklat egenskaper som låter honom avgöra och känna av metron, samtidigt som han kan mycket om det mänskliga psyket. Är hans fasor bara folks fobier och slumpmässiga omständigheter som han utnyttjar eller är det övernaturliga monster? Det är omöjligt att veta. Boken är ju en typisk Postapokalyps men samtidigt så har den många element av fantasy.  Samtidigt så är ju den enda karaktären man verkligen lär känna Artiom.

 

Artiom är ju huvudpersonen och han utvecklas väldigt mycket under bokens gång. Både på ett fysiskt, själsligt och mentalt. Han har kanske inte blivit starkare men hans instinkter har utvecklats. Han har kommit mer underfund om sin identitet och tro samtidigt som den har testats. Han har utvecklats och blivit starkare mentalt. Allt detta är typiska drag av ”en hjältes väg” alltså skapandet av en hjälte. I början är han svag och osäker antagligen så är han iväg tvingad på äventyret, sedan blir han starkare och starkare, besegrar ”ondskan” och sedan när han kommer hem måste han klara ytterligare ett hinder.

 

Detta återfinns i nästan alla äventyrsböcker och filmer och när man väl har insett det så är det ganska uppenbart. Författaren vill ofta använda kommentarer från böcker och detta har han löst genom att göra så att stationen som Artiom kommer ifrån värderade böcker och lärde sina medborgare att läsa.  Detta är ett briljant sätt få in många förklaringar och få in mycket filosofi i boken. Filosofi känns som ett typiskt Ryskt tema vilket känns ganska kul att läsa.

 

Persongalleriet är bra och djupt utan att gå in på överdrivna beskrivningar precis vad man kan önska av en bok.  Det är ingen slump att boken blev en internationell bestseller.

Metro 2033 Utspelar sig i Moskvas tunnelbana år 2033, Världen har blivit förintad av ett kärnvapenkrig och de kvarvarande mänskorna lever underjorden, i alla fall i Ryssland. Hela bokidén bygger på att vissa delar av Moskvas metro, är kärnvapensäker, dock har man gjort antagandet att nästa hela området skulle vara säker är antagligen inte sant.  Folk bor på stationerna och det har bildats små riken inom metron. Boken visar från första sidan att det är en hård ny värld med mängder av faror där allt från råttor till mutanter och hallucinationer kan döda dig.

Huvudpersonen Artiom är en äventyrslysten tjugoåring som lever ett ganska ”lugnt” liv. Han vill ut på äventyr men hans styvfar, ”farbror Sasja” vill att han ska ta det lugnt och njuta av det ”lugna” livet. Sasja som var militär före katastrofen har levt ett äventyrligt liv, men har alltid drömt om att ta det lugnt och slå sig ner.  Detta märks ganska tydligt i boken.  Artioms mor dog när en råttsvärm oförklarligt anfall och åt upp en hel station, endast Sasja, sex andra militärer och Artiom överlevde genom att fly på en dressin. Artioms mor lyckades få med Artiom som då bara var något år gammal på Dressinen genom att ge honom till en av de flyende soldaterna, Sasja. Sedan dess har Artiom blivit uppfostrad av Sasja.

Det första meningarna lovar spänning och den stilen har boken hållt. Allt sker ur Artioms synvinkel och den mesta av all information får han från olika rykten som sprider sig och han får höra från vänner och helt okända mänskor. Detta resulterar i att all information han får inte är sann och ibland får han mer exakt information senare på vägen. Detta är ett realistsikt och trovärdigt sätt han får informationen på.

De första kapitlen var bra och de innehöll lagom mycket med action och introduktion om vartannat.  Detta är ett bra sätt att börja en bok på då man håller igång historian samtidigt som man berättar om backgrunden.

Jag tyckte att boken än så länge är bra och jag kommer börja följa denna serie med böcker. Karaktärerna och berättelserna känns realistiska och problemen känns realistiska men samtidigt så finns det en del orealistiska problem med boken, men för att hitta dem måste man som jag ha sett alldeles för mycket på Discovery Channel. Med andra ord är det inga större problem.

Max Reidal är en femtonåring som gillar att spela dator och vara med vänner, men det gör ju alla.

Max gillar att sova länge på morgnarna, Men oftast blir det att han måste gå upp 6.30. Han anser själv att det är ganska tidigt men samtidigt så måste man gå upp.  Sedan, en Dusch, frukost och efter det iväg till skolan.  Hemma igen vid 16.00, läxor, läxor middag och sedan fritid. Det blir antagligen datorspel eller kanske en runda till Gymet, beroende på vad vännerna gör.  Mest troligt datorn.

Detta är en typisk dag i hans liv men det säger inte mycket.

Han har bott hela sitt liv i Utby, Göteborg. Vilket är ett villa område mellan Gamlestaden, Bergsjön och Partille, i Östra Göteborg. Där har han spenderat det mesta av sin uppväxt. Han bor i en villa med sin Mamma, Katarina, Pappa, Mikael sina två systrar, Ellen och Matilda och familjens hund Rasta.

Han går ut med Rasta varje dag när han kommer hem från skolan, oftast blir det en promenad men ibland när det är varmt ute och bra väder så går han ner till ån som ligger ca 100 meter därifrån.

”Ån är väldigt ström men det går bra att låta henne bada så länge man ser till att hon badar uppströms från där man är, samt att hon håller sig nära kanten.”  Säveån som ån heter är väldigt ström och det är inget ställe man går till för att ta ett dopp med familjen.

 

Max är 15 och har precis börjat gymnasiet, skolan han går på heter Portalen och har inriktningen Teknik, Informations och mediateknik, på skolan är den indelad i två fördjupningar: Digital produktion och IT-säkerhet. Max går Digital produktion vilken är mer inriktad på mjukvara, alltså program till datorer.  It-säkerhet är mer inriktad på datorsäkerhet.  Valet att läsa teknik har inte alltid varit självklar, ett tag var han helt säker på att han skulle läsa natur. Men en före detta klasskompis skulle läsa Teknik med Informations och Mediateknik och han gillade ämenna man läser så han valde det istället. Efter gymnasiet har han ingen aning om vad han vill bli men han känner att programmeringen han lär sig på Portalen kommer att göra nytta, antagligen blir det någon typ av utbildning på Chalmers.

 

På fritiden gillar Max att spela datorspel och att hänga med sina kompisar. När det gäller datorspel så spelar han mest: Minecraft, Starcraft och Heroes of Newerth. Dessa spelar han med sina vänner online.  Sedan är han scout. Folk har helt fel bild av scouter idag, ja man eldar och ja man sover i tält, men man gör mycket annat. Man gör allt ifrån att spela ”laserdome” till att baka pizza över öppen eld.  Att vara med i scouterna är något som har präglat hans uppväxt och format honom till den han är idag. Man lär sig en massa roliga saker samtidigt som man skaffar nya vänner.

Han har ganska långt brunt hår coh blåa ögon, han går oftast klädd i svart.  Svart är hans favorit färg och han gillar att lysna på Metal. Han är ganska trevlig och ganska flummig. Han är seriös när han behöver vara det.

Hello, ny blogg!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!