srgbaconmcfrancis

Matrix är en film som kom på 1900 talet. Ändå så är den än idag realistisk. Visserligen så är det ”bara” tolv år sedan den kom men ändå så är den med dagens mått bra. Den är en postapokalyptisk science fiction med mycket action och coola scener. Samtidigt så är dess budskap djupt och seriöst. Filmen handlar om Neo, eller Thomas.A.Andersen som han heter. Han jobbar som programmerare på ett stort IT företag samtidigt som han lever ett dubbel liv som hacker. Han blir kontaktad av en mystisk man vid namn Morfeus. Det visar sig att hela den värld som Neo lever i egentligen är ett datorprogram, Matrix, skapat av robotar för att kunna hålla människorna som de använder som energikälla under kontroll. Morpheus tror att Neo är ”den utvalda” en person som sägs kunna kontrollera datorprogrammet och göra mänskligheten fri. Sedan är äventyret igång och vi får följa Neos utveckling när han sakta men säkert växer in i rollen som den utvalda. Detta är ett av de bästa exemplen på upplägget, ”en hjältes väg” som jag nämnde i det förra inlägget. Budskapet i filmen är: är denna värld vi lever i verklig? Och hur definierar man verkligheten? Likheten mellan denna bok och Metro 2033 är stor. Båda är postapokalyptiska och båda utspelar sig i en värld där människan har tappat kontrollen och blivit utrotningshotade. Jag har läst andra postapokalyptiska böcker med andra teman, bland annat en med namnet ”Dies the Fire”, vilken handlar om vad som händer när all elektronisk teknologi samt allt krut slutar att fungera. Till skillnad från den då teknologin har försvunnit så har den i Metro 2033 och Matrix gått för långt. I båda böckerna så har mänskligheten på något sätt orsakat sin egen undergång. Visserligen så är det i Metro 2033 inte robotar man slåss mot utan Mutanter och andra människor. Men fienden är inte alltid det viktiga. I båda historierna så utvecklas personerna mer när de möter vänner än fiender. Neo kommer inte till sin fulla ”kraft” fören han blir dödad. Men det är Neos möte med ”Oraklet” ett ”program” som vet allt och Artioms möte med ”Khan” den galne mannen som ändå är så logisk som de växer mest. Samtidigt så är det frågan om var gränsen för den mänskliga styrkan tar slut som driver historierna framåt. Varje dag är en kamp i båda berättelserna, fienderna är olika till utseende och beteende men samtidigt så är de lika av det faktum att huvudskurkarna inte är mänskliga. De må vara det till utseende men samtidigt så är de mycket farligare. Båda berättelserna är grymma och även om de är väldigt olika så är de väldigt lika. Båda kan ses som typiska actionfilmer eller djupa filosofiska tankeexempel på samma gång. Om Metro 2033 blir en film hoppas jag på att det blir ett samarbete mellan Hollywood och något ryskt filmbolag då Metro inte kommer att bli en bra film om den görs enbart av amerikaner samtidigt som ryssarna inte har tillgång till så bra effekter och duktiga skådespelare. Med dessa ord avslutar jag detta blogginlägg.