srgbaconmcfrancis

Karaktärerna i Metro 2033 är väldigt intressanta och välskrivna. De känns väldigt realistiska och väldigt få är oberörda av den värld som de lever i. Många har tappat det vi skulle kalla förståndet men samtidigt beskrivs de som relativt vanliga personer. Exempel på detta är Khan, en person han är galen men samtidigt så är han inte dum. Han har utvecklat egenskaper som låter honom avgöra och känna av metron, samtidigt som han kan mycket om det mänskliga psyket. Är hans fasor bara folks fobier och slumpmässiga omständigheter som han utnyttjar eller är det övernaturliga monster? Det är omöjligt att veta. Boken är ju en typisk Postapokalyps men samtidigt så har den många element av fantasy.  Samtidigt så är ju den enda karaktären man verkligen lär känna Artiom.

Artiom är ju huvudpersonen och han utvecklas väldigt mycket under bokens gång. Både på ett fysiskt, själsligt och mentalt. Han har kanske inte blivit starkare men hans instinkter har utvecklats. Han har kommit mer underfund om sin identitet och tro samtidigt som den har testats. Han har utvecklats och blivit starkare mentalt. Allt detta är typiska drag av ”en hjältes väg” alltså skapandet av en hjälte. I början är han svag och osäker antagligen så är han iväg tvingad på äventyret, sedan blir han starkare och starkare, besegrar ”ondskan” och sedan när han kommer hem måste han klara ytterligare ett hinder.

Detta återfinns i nästan alla äventyrsböcker och filmer och när man väl har insett det så är det ganska uppenbart. Författaren vill ofta använda kommentarer från böcker och detta har han löst genom att göra så att stationen som Artiom kommer ifrån värderade böcker och lärde sina medborgare att läsa.  Detta är ett briljant sätt få in många förklaringar och få in mycket filosofi i boken. Filosofi känns som ett typiskt Ryskt tema vilket känns ganska kul att läsa.

Persongalleriet är bra och djupt utan att gå in på överdrivna beskrivningar precis vad man kan önska av en bok.  Det är ingen slump att boken blev en internationell bestseller.

Metro 2033 Utspelar sig i Moskvas tunnelbana år 2033, Världen har blivit förintad av ett kärnvapenkrig och de kvarvarande mänskorna lever underjorden, i alla fall i Ryssland. Hela bokidén bygger på att vissa delar av Moskvas metro, är kärnvapensäker, dock har man gjort antagandet att nästa hela området skulle vara säker är antagligen inte sant.  Folk bor på stationerna och det har bildats små riken inom metron. Boken visar från första sidan att det är en hård ny värld med mängder av faror där allt från råttor till mutanter och hallucinationer kan döda dig.

Huvudpersonen Artiom är en äventyrslysten tjugoåring som lever ett ganska ”lugnt” liv. Han vill ut på äventyr men hans styvfar, ”farbror Sasja” vill att han ska ta det lugnt och njuta av det ”lugna” livet. Sasja som var militär före katastrofen har levt ett äventyrligt liv, men har alltid drömt om att ta det lugnt och slå sig ner.  Detta märks ganska tydligt i boken.  Artioms mor dog när en råttsvärm oförklarligt anfall och åt upp en hel station, endast Sasja, sex andra militärer och Artiom överlevde genom att fly på en dressin. Artioms mor lyckades få med Artiom som då bara var något år gammal på Dressinen genom att ge honom till en av de flyende soldaterna, Sasja. Sedan dess har Artiom blivit uppfostrad av Sasja.

Det första meningarna lovar spänning och den stilen har boken hållt. Allt sker ur Artioms synvinkel och den mesta av all information får han från olika rykten som sprider sig och han får höra från vänner och helt okända mänskor. Detta resulterar i att all information han får inte är sann och ibland får han mer exakt information senare på vägen. Detta är ett realistsikt och trovärdigt sätt han får informationen på.

De första kapitlen var bra och de innehöll lagom mycket med action och introduktion om vartannat.  Detta är ett bra sätt att börja en bok på då man håller igång historian samtidigt som man berättar om backgrunden.

Jag tyckte att boken än så länge är bra och jag kommer börja följa denna serie med böcker. Karaktärerna och berättelserna känns realistiska och problemen känns realistiska men samtidigt så finns det en del orealistiska problem med boken, men för att hitta dem måste man som jag ha sett alldeles för mycket på Discovery Channel. Med andra ord är det inga större problem.