srgbaconmcfrancis

Karaktärerna i Metro 2033 är väldigt intressanta och välskrivna. De känns väldigt realistiska och väldigt få är oberörda av den värld som de lever i. Många har tappat det vi skulle kalla förståndet men samtidigt beskrivs de som relativt vanliga personer. Exempel på detta är Khan, en person han är galen men samtidigt så är han inte dum. Han har utvecklat egenskaper som låter honom avgöra och känna av metron, samtidigt som han kan mycket om det mänskliga psyket. Är hans fasor bara folks fobier och slumpmässiga omständigheter som han utnyttjar eller är det övernaturliga monster? Det är omöjligt att veta. Boken är ju en typisk Postapokalyps men samtidigt så har den många element av fantasy.  Samtidigt så är ju den enda karaktären man verkligen lär känna Artiom.

Artiom är ju huvudpersonen och han utvecklas väldigt mycket under bokens gång. Både på ett fysiskt, själsligt och mentalt. Han har kanske inte blivit starkare men hans instinkter har utvecklats. Han har kommit mer underfund om sin identitet och tro samtidigt som den har testats. Han har utvecklats och blivit starkare mentalt. Allt detta är typiska drag av ”en hjältes väg” alltså skapandet av en hjälte. I början är han svag och osäker antagligen så är han iväg tvingad på äventyret, sedan blir han starkare och starkare, besegrar ”ondskan” och sedan när han kommer hem måste han klara ytterligare ett hinder.

Detta återfinns i nästan alla äventyrsböcker och filmer och när man väl har insett det så är det ganska uppenbart. Författaren vill ofta använda kommentarer från böcker och detta har han löst genom att göra så att stationen som Artiom kommer ifrån värderade böcker och lärde sina medborgare att läsa.  Detta är ett briljant sätt få in många förklaringar och få in mycket filosofi i boken. Filosofi känns som ett typiskt Ryskt tema vilket känns ganska kul att läsa.

Persongalleriet är bra och djupt utan att gå in på överdrivna beskrivningar precis vad man kan önska av en bok.  Det är ingen slump att boken blev en internationell bestseller.